Världens sämsta kock...

Befinner mig i Småland med sönerna för att ge frun möjlighet att tentaplugga i lugn och ro utan störningsmoment som skrikande barn och understimulerad make.
Besöket hos mina föräldrar hade kunnat vara helt ok om det inte varit för den oätliga maten.
Jag tillhör minoriteten som aldrig klagade på hur skolmaten smakade eftersom den var som en dröm jämfört med maten som min mamma skapade i köket hemma.
Hon angriper alla råvaror, alla maträtter på exakt samma sätt.
Hon kokar sönder allt, kött, fisk, potatis och grönsaker.
Hon kokar all mat så länge att all smak, näring och ursrpungling form försvinner.
Hon använder inte kryddor.
Hon är 69 och finner en stolthet i att hon som kvinna lagar all mat vilket leder till att man nästan måste inleda en brottningsmatch för att ens komma åt att brygga en kopp kaffe till sig själv.
(När hon brygger kaffe så är det två koppar vatten och ett mått kaffe som gäller.)
För att kunna få laga mat i hennes kök hade man varit tvungen att sparka av henne lårbenshalsen.
Jag har börjat överväga att sparka av henne lårbenshalsen.
Det enda som hindrar mig nu är traumat jag tror hade kunnat skapas hos lillebror och storebror, av synen hur deras pappa sparkar lårbenshalsen av deras farmor.
Under vistelsen här har jag ätit sönderkokt osaltad potatis, sönder kokt kyckling "upphottad" med Uncle Bens sweet and sour sauce plus så mycket grädde att all sötsur smak försvinner.
Jag har ätit Hjärpar från Dafgårds.
Om ni undrar vem det är som köper hjärpar så kan jag berätta att det är min moder.
Sen kokar hon sönder hjärparna så att all form och smak försvinner.
Om någon hade skickat ner min mamma till ett svältande land i afrika med en massa mat och bett henne att laga mat så hade folk valt att svälta ihjäl.

Rymdresor, plastpåsar och rasism...

Drog en lättad suck efter att ha läst sidan 4 i dagens expressen, ett debattinlägg med titeln "Kvinnorna betalar patriarkatets rymdäventyr" signerat Gudrun Schyman.
Det kändes skönt att inte känna sig utpekad, eftersom jag är helt säker på att jag aldrig någonsin varit med och gjort upp ritningar för ett rymdäventyr - inte ens på fyllan - så vet jag att jag alltså inte är en del av det Gudrun ser som patriarkatet.
Och det var ändå bara hälften av de goda nyheterna. Det är kvinnorna som betalar för det.
Jag är alltså inte ens med och betalar för det här rymdäventyret.
Tack för att du har bringat klarhet i det här för mig Gudrun Schyman.

Har annars lidit akut brist på plastpåsar att slänga blöjor idag. Har insett jag bidrar med mindre plastkassar till hushållet än vad min fru gjorde när hon har var mammaledig. De senaste dagarna har jag lyckats balansera påsbehovet exakt med antal stinkande blöjor men idag tog påsarna slut. I mattaffären glömde jag så klart att handla en rulle avfallspåsar. Kom på det först i kassan så det fick bli några extra matkassar á 1.50. Så nu blir lillebrors bajshantering dyrare.

För övrigt är jag fortfarande glad att storebror 3.5 år inte är rasist.
Han skrämde mig lite när jag kollade på MFF-ÖIS i måndags med sitt utrop: "Titta där är en svart spelare!".
Mina nackhår reste sig och jag reagerade blixtsnabbt för att bemöta detta på ett tidigt stadie. "Nej, eller jo, det där är Edvard Ofere. Sen har MFF... Malmö har haft många svarta spelare som har varit jättebra...".
Storebror tittade trevande på mig medan han tog in denna nya information innan han lutade sig tillbaka i soffan för att på nytt ropa: "Där är den svarta spelaren!".
Jag tittade på tv:n.
Ja, det var ju så klart domaren han menade.
Å andra sidan har jag ju nu lärt storebror att afrikanska fotbollsspelare är svarta dom också.

Nu när jag tänker efter så skulle jag aldrig vara med och betala för ett rymdäventyr som inte innehölll:

1. Massor av laserpistoler.
2. Konstiga utomjordingar.
3. Rymdprinsessor i åtsmitande klänningar.

Så vet ni det.

Hemmaman...

Jaha då var man pappaledig... Inte skriva manus till humorprogram utan istället koncentrera sig på följande arbetsuppgifter:

1. Gå upp när barnen vaknar.
2. Få i dom frukost.
3. Koppla så pass funktionella grepp på dom att man kan borsta deras tänder.
4. Brotta på dom kläder.
5. Driva en hård förhandlingslinje som går ut på att storebror inte får ta med sig några leksaker till förskolan.
6. Leverera storebror till förskolan*1.
7. Stimulera lillebrors mentala och fysiska utveckling.
8. Mata lillebror.
9. Få lillebror att sova middag.
10. Hålla lägenheten hyfsat städad.
11. Fortsätta stimulera lillebrors mentala och fysiska utveckling.
12. Befria storebror från förskolan*2.
13. Inhandla mat utan laktos.
14. Leka med barnen.
15. Tillaga mat utan laktos.
16. Se till att barnen äter, frun är självgående här.
17. Diska.
18. Se till att barnens tänder borstas.
19. Lägga lillebror ofta i ett stråland sammarbete med frun.
20. Lägga storebror.
21. Egna fria aktiviteter startar runt 20.30 och pågår så länge man vågar för att punkt 1 på listan ska kunna upprepas dagen efter.

*1 I denna punkt ingår även att desperat försöka hitta någon i personalen som känns vid att de jobbar på storebrors avdelning så att man upplever att någon har koll när man går där ifån. Kan ibland ta upp till 15 minuter.
*2 I denna punkt ingår även att försöka hitta alla storebrors persedlar. Detta gör man genom att korsförhöra storebror samt att ställa försiktigt undrande frågor till en likgilitg dagispersonal. Allt detta oftast medan lillebror missnöjt skriker i vagnen.

Ja, så ser mina dagar ut. Det är inte alls så att jag alls är sugen på att gå på Kristallen. Men det är klart varför skulle man få gå dit när man bara skrivit manus till två nominerade program. Varför skulle det vara en anledninga att få festa? Bättre då att visa upp kända människor som folk känner till i rutan, oavsett vad de gjort under det gånga året. Mycket bättre än att vi som varit med och skapat själva programmen ska ha skoj!

Jag bitter? Nej, jag älskar att byta blöjor.