söndag 13 september 2009

Vad gick fel?

Året var 1982. Arenan Eurovisionfestivalen. Kläderna var rätt, melodin medryckande och ämnesvalet för texten kunde inte ligga mer rätt i tiden.



Ändå bara två poäng. SKANDAL!!! Om jag bara hade kunnat ändra en sak i världshistorien så hade jag gjort så att Video, Video med Brixx vunnit sin rättmättiga seger. Sen dess har jag aldrig tagit musiktävlingar på allvar.
För mig, dog melodifestivalen den dagen.

torsdag 10 september 2009

Blandade känslor efter plus...



Vem kunde tro det... Jag hade alltid föreställt mig att en man eller kvinna i vit rock skulle ge mig min dödsdom. Nu fick jag den istället av Sverker Olofsson i Plus på SVT. Och det var ingen rolig dödsdom.
Nudies jeansmodell Average Joe innehåller gifter.
Det är alltså inte alla cigaretter som kommer att ta mig av daga utan ett par jävla jeans.

Det värsta är att jeanssnobbarna på Nudie verkligen har planerat detta också.
I instruktionerna som man får med jeansen. (Ja, jag tycker det är lika fånigt som du som läser detta.) Berättar dom glatt att för bästa "look" ska man inte tvätta jeansen på sex månader. Uppstår fläckar ska man försöka skrapa bort dom eller ta bort dom med en fuktig trasa. Uppstår odör ska man lägga jeansen i frysen. Allt för att du ska lämna dina egna avtryck på jeansen så att de blir unika efter först tvätten. Pyttsan heller säger jag. Det är för att du inte ska tvätta ur giftet. Det är för att Nudie vill döda dig. Så funderar du på att köpa ett par jeans av märket Nudie. Tänk om! För mig är det antagligen för sent.

Det var de dåliga nyheterna. De goda nyheterna är att det andra inslaget tog upp ett klagomål från en 6 (sex) åring. (!!!!!!!)

Det lilla barnet var besviken på leksakstillverkaren Lego för att legoförpackningarna var så stora i förhållande till hur mycket lego det faktiskt fanns i själva förpackningen. Sverker demonstrerade genom att plocka ur lego ur en stor förpackning och packade om legot i en mycket mindre kartong. Mycket riktigt fick det plats.

De goda nyheterna är alltså att SVT läger ner tid på att ta upp trams. Jag ser med spänd förväntan fram emot framtida inslag om hur 3 åringar inte tycker att tomater smakar gott. Kör hårt Sverker!

Jo, för övrigt så var Cheap Monday jeansmärket som var sämst för miljön. Ett jeansmärke med en döskalle som logo är alltså dåligt för miljön. Vad är oddsen?

tisdag 8 september 2009

Fotboll är fantastiskt roligt.

Särskilt allting runt omkring.
Eller vad sägs om den här nyheten.

http://fotbolldirekt.com/lippi-b%C3%B6gar-%C3%A4r-inte-v%C3%A4lkomna

Den italienske förbundskapten Marcelo Lippi meddelar att "bögar inte är välkomna i det Italienska landslaget".

Det väcker naturligtvis lite frågor.

1. Hade det Italienska landslaget kunnat bli mer fjolligt även om det innehöll homosexeulla spelare?
2. Hur ska Marcus "Den mindre begåvade Birro-brodern" Birro tackla det här.
3. Om Italienska fotbollspelare misstänker att någon är gay, kommer de att byta ut sin klassiska "Jag ska knulla din mamma" mot "Jag ska knulla din pappa!"?
4. På vilket sätt tror vi (läs svensk media) att Italien påverkas av vad Lagrell säger i en svensk tidning om saken?

Det är fantastisk roligt att ett land med män så måna om sin machismo kan vara så rädda för manlig kärlek.

Finns det för övrigt något mer fjolligt än att vara rädd för bögar?

Avslutar med en liten tramsig inblick i Italiensk vardag:

måndag 7 september 2009

Nu blir Hubert glad.



Japp, om gubbtjuven fortsätter att vara snäll ska han få det här i julklapp.
Andra upplagan av hans favoritböcker som barn.
Böckerna om Texas Jack "Amerikas mest berömde indianbekämpare".

Till och med jag blir nyfiken, Texas Jack stred inte mot indianer, han krigade inte mot indianer. Han bekämpade dom. Släng dig i väggen Buffalo Bill. Har ni indianproblem ring Texas Jack!

Så vet ni det.

torsdag 3 september 2009

High Chaparral!

Saxat ur High Chaparrals program:

Ay! Ay! Ay!
Det finns ingen som kan sjunga en smäktande serenad som mexikanarna.
Det finns heller ingen som kan riva av ett fartfyllt musikstycke som dessa señores och señoritas. Dans, musik och sång i en färgsprakande föreställning du aldrig glömmer.


Det finns alltså ingen som kan sjunga en smäktande serenad som mexikanarna, eller riva av ett fartfyllt musikstycke som dessa señores och señoritas. Ingen!

Så vet ni det.

lördag 29 augusti 2009

Världens sämsta kock...

Befinner mig i Småland med sönerna för att ge frun möjlighet att tentaplugga i lugn och ro utan störningsmoment som skrikande barn och understimulerad make.
Besöket hos mina föräldrar hade kunnat vara helt ok om det inte varit för den oätliga maten.
Jag tillhör minoriteten som aldrig klagade på hur skolmaten smakade eftersom den var som en dröm jämfört med maten som min mamma skapade i köket hemma.
Hon angriper alla råvaror, alla maträtter på exakt samma sätt.
Hon kokar sönder allt, kött, fisk, potatis och grönsaker.
Hon kokar all mat så länge att all smak, näring och ursrpungling form försvinner.
Hon använder inte kryddor.
Hon är 69 och finner en stolthet i att hon som kvinna lagar all mat vilket leder till att man nästan måste inleda en brottningsmatch för att ens komma åt att brygga en kopp kaffe till sig själv.
(När hon brygger kaffe så är det två koppar vatten och ett mått kaffe som gäller.)
För att kunna få laga mat i hennes kök hade man varit tvungen att sparka av henne lårbenshalsen.
Jag har börjat överväga att sparka av henne lårbenshalsen.
Det enda som hindrar mig nu är traumat jag tror hade kunnat skapas hos lillebror och storebror, av synen hur deras pappa sparkar lårbenshalsen av deras farmor.
Under vistelsen här har jag ätit sönderkokt osaltad potatis, sönder kokt kyckling "upphottad" med Uncle Bens sweet and sour sauce plus så mycket grädde att all sötsur smak försvinner.
Jag har ätit Hjärpar från Dafgårds.
Om ni undrar vem det är som köper hjärpar så kan jag berätta att det är min moder.
Sen kokar hon sönder hjärparna så att all form och smak försvinner.
Om någon hade skickat ner min mamma till ett svältande land i afrika med en massa mat och bett henne att laga mat så hade folk valt att svälta ihjäl.

onsdag 26 augusti 2009

Rymdresor, plastpåsar och rasism...

Drog en lättad suck efter att ha läst sidan 4 i dagens expressen, ett debattinlägg med titeln "Kvinnorna betalar patriarkatets rymdäventyr" signerat Gudrun Schyman.
Det kändes skönt att inte känna sig utpekad, eftersom jag är helt säker på att jag aldrig någonsin varit med och gjort upp ritningar för ett rymdäventyr - inte ens på fyllan - så vet jag att jag alltså inte är en del av det Gudrun ser som patriarkatet.
Och det var ändå bara hälften av de goda nyheterna. Det är kvinnorna som betalar för det.
Jag är alltså inte ens med och betalar för det här rymdäventyret.
Tack för att du har bringat klarhet i det här för mig Gudrun Schyman.

Har annars lidit akut brist på plastpåsar att slänga blöjor idag. Har insett jag bidrar med mindre plastkassar till hushållet än vad min fru gjorde när hon har var mammaledig. De senaste dagarna har jag lyckats balansera påsbehovet exakt med antal stinkande blöjor men idag tog påsarna slut. I mattaffären glömde jag så klart att handla en rulle avfallspåsar. Kom på det först i kassan så det fick bli några extra matkassar á 1.50. Så nu blir lillebrors bajshantering dyrare.

För övrigt är jag fortfarande glad att storebror 3.5 år inte är rasist.
Han skrämde mig lite när jag kollade på MFF-ÖIS i måndags med sitt utrop: "Titta där är en svart spelare!".
Mina nackhår reste sig och jag reagerade blixtsnabbt för att bemöta detta på ett tidigt stadie. "Nej, eller jo, det där är Edvard Ofere. Sen har MFF... Malmö har haft många svarta spelare som har varit jättebra...".
Storebror tittade trevande på mig medan han tog in denna nya information innan han lutade sig tillbaka i soffan för att på nytt ropa: "Där är den svarta spelaren!".
Jag tittade på tv:n.
Ja, det var ju så klart domaren han menade.
Å andra sidan har jag ju nu lärt storebror att afrikanska fotbollsspelare är svarta dom också.

Nu när jag tänker efter så skulle jag aldrig vara med och betala för ett rymdäventyr som inte innehölll:

1. Massor av laserpistoler.
2. Konstiga utomjordingar.
3. Rymdprinsessor i åtsmitande klänningar.

Så vet ni det.

tisdag 25 augusti 2009

Hemmaman...

Jaha då var man pappaledig... Inte skriva manus till humorprogram utan istället koncentrera sig på följande arbetsuppgifter:

1. Gå upp när barnen vaknar.
2. Få i dom frukost.
3. Koppla så pass funktionella grepp på dom att man kan borsta deras tänder.
4. Brotta på dom kläder.
5. Driva en hård förhandlingslinje som går ut på att storebror inte får ta med sig några leksaker till förskolan.
6. Leverera storebror till förskolan*1.
7. Stimulera lillebrors mentala och fysiska utveckling.
8. Mata lillebror.
9. Få lillebror att sova middag.
10. Hålla lägenheten hyfsat städad.
11. Fortsätta stimulera lillebrors mentala och fysiska utveckling.
12. Befria storebror från förskolan*2.
13. Inhandla mat utan laktos.
14. Leka med barnen.
15. Tillaga mat utan laktos.
16. Se till att barnen äter, frun är självgående här.
17. Diska.
18. Se till att barnens tänder borstas.
19. Lägga lillebror ofta i ett stråland sammarbete med frun.
20. Lägga storebror.
21. Egna fria aktiviteter startar runt 20.30 och pågår så länge man vågar för att punkt 1 på listan ska kunna upprepas dagen efter.

*1 I denna punkt ingår även att desperat försöka hitta någon i personalen som känns vid att de jobbar på storebrors avdelning så att man upplever att någon har koll när man går där ifån. Kan ibland ta upp till 15 minuter.
*2 I denna punkt ingår även att försöka hitta alla storebrors persedlar. Detta gör man genom att korsförhöra storebror samt att ställa försiktigt undrande frågor till en likgilitg dagispersonal. Allt detta oftast medan lillebror missnöjt skriker i vagnen.

Ja, så ser mina dagar ut. Det är inte alls så att jag alls är sugen på att gå på Kristallen. Men det är klart varför skulle man få gå dit när man bara skrivit manus till två nominerade program. Varför skulle det vara en anledninga att få festa? Bättre då att visa upp kända människor som folk känner till i rutan, oavsett vad de gjort under det gånga året. Mycket bättre än att vi som varit med och skapat själva programmen ska ha skoj!

Jag bitter? Nej, jag älskar att byta blöjor.